30 december

Sometimes I see
How the brave new world arrives
And I see how it thrives
In the ashes of our lives
Oh yes, man is a fool
And he thinks he'll be okay
Dragging on, feet of clay
Never knowing he's astray
Keeps on going anyway...

Happy new year
Happy new year
May we all have a vision now and then
Of a world where every neighbour is a friend
Happy new year
Happy new year
May we all have our hopes, our will to try
If we don't we might as well lay down and die
You and I
 
då var det dags att lite kort tänka igenom året som har gått. 
våren var blandad.. mycket skit mycket snack och stress för framtiden. 
Men man fick stå på Stora teaterns scen det var gött och det var mycket mys och små projekt.
"vår på avenyn" fick jag vara med på, vi gjorde en flashmob i nordstan, famförde mitt första musikalsolo för publik. ja våren var helt okej. 
 
 
 
 
 
 
Sommaren kan var den bästa på många år. Det blev inte mycket sömn och gud vad jag spenderade pengar på resor (och öl). Att sätta upp en musikal i Varberg och börja jobba 6.00 på morgonen i Göteborg är inte något jag kanske igentligen skulle rekomendera eftersom det slog ut på mig nu i höst men när man är i det och får stå på scenen och sjunga "anthem" till en stående publik så känner jag att det var fan värt de. Varberg och "Chess" var verkligen höjdpunkten med året. Tack alla som var med i uppsättningen och mina nyfunna vänner och mina tidigare vänner som jag nu kommit ännu närmare. 
 
 
 
Hösten kan ta sig lite i stjärten. Skolan har kommit tillbaka i sina nya form vilket jag älskar. Men jag själv har ju bara varit totalt konstig. Men jag börjar se en utveckling där också. Mitt sätt att tänka har ändrats och jag måste bara vila i det och låte det ske. Går inte att stressa fram. Men jag det blev en resa till London, två Abba shower och lite annat smått och gott..
 
och nu i slutet av 2014 så har jag fått umgås med min familj och mina vänner i Karlstad. Jag ha inte haft så mycket julkänsla. Kanske första advent när jag fick mysa med vänner i munckebäck men annars inte mycket. Det har kommit mer nu när snön har kommit. 
 
Mitt nyårslöfte att inte ha något nyårslöfte. Jag tänker inte sätta någon press på mig själv. Jag vet redan vad jag vill och jag pressas där redan. Jag tänker fortsätta jobba med mig själv och det jag lärt mig under hösten. Det räcker för att 2015 skall bli bra. 

Tack mor och far

Det finns två personer i mitt liv som betyder lite extra. Det hör inte till det vanliga att jag skriver sånthär men nu kände jag att det var dags. Mamma och pappa. Jag vill tacka er två för att ni ställer upp så otroligt mycket för mig. Tack för att ni lyssnar men också säger ifrån. Att ni hjälper mig med så mycket men ändå ser till att jag måste kämpa för saker. Att ni öppet visar era känslor för mig och för varandra. Att ni tror på mig när jag tvekar. Ni betyder så otroligt mycket för mig.. och jag är glad att jag har den kontakten jag har med er. Vet många andra som inte får det stöd de förtjänar men jag är så lyckligt lottad och borförskämd. Tack! 
 
 
 

28 december

"Men man får inte pressa. Man får aldrig pressa. Bara vara omtänksam och tillmötesgående utan att det blir kvävande. Det finns naturliga förklaringar till allt, tänkte hon." ur; egenmäktigt förfarande
 
Då var man i Göteborg igen och mer än en vacka lov kvar att utnyttja till max. 
Min julafton kunde inte blivit bättre. En långprommenad med familj och sen en löptur hemåt på en mil med Morgan. En varm dusch på det sen var det bara att somna till Kalle Anka och hans vänner. God mat och lite klappar och brädspel sen på det (skrattar när jag tänker på brädspel).
Juldagen var en lugn med lång natt precis som förra veckan med Stina. 
Jag var nykter och såg alla andra flumma runt, spy i kors, skratta, böla och dansa på Verket i Karlstad. Men jag var helnöjd med kvällen som avslutades med två godingar i en stor säng (Miranda och Stina) 
Igår åkte jag från Karlstad till Varberg för att ha ett litet möte.
Det var ett givande möte med mycket idéer och tankar.
Måste försöka ta en sak i taget istället för att stressa upp mig nu när man inser att mycket måste klaffa. 
Så mina sista dagar innan nyår och Köpenhamn kommer jag försöka ta hand om mig själv och bara mig. 
Jag har haft otroligt bra i Karlstad med vänner och familj men väldigt lite ensamtid, vilket jag som person är verkligen behov av ibland. Så nu skall jag njuta av den istället för att vara rädd för den. Jag brukar bli rädd för den när jag varit med människor för länge och intenstivt. 
 
Men det har gått bra idag. Jag vaknade upp, tog mig tid till att packa upp mina väskor, städade, diskade, planerade morgonen, läste ut min bok jag fick i julklapp och lyssnade på country tills jag tröttnade och har planerat och gjort det som jag tänkt med dagen. Och imorgon kommer nya utmaningar. Men först skall jag släppa resten för idag och se första Hobbit filmen.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
  
 
 

21 december

En lång utekväll men en lugn utekväll med Stina..Ankdammen och Verket för första gången. 
 
 
 
 

  
 

20 december

Det blev verkligen film igår. skräckfilm och stand up. 
I brosans lägenhet med Jim, Camilla, Marcus och Sita. 
Idag sov jag tills jag vaknade. Följde med mamma och handlade resten av alla julklappar och 
för en liten stund sedan så blev jag klar med städning och inslagning. 
funderar vad nästa steg för eftermiddagen är. Plugga lite låtar som jag aldrig får tummen ur att göra, hjälpa mamma med maten eller kanske ta en promenix. Kommer säkert ligga och fundera på detta tills det är försent till någonting. 
 
 

19 december

Eva flies away
Dreams the world far away
In this cruel children's game
There's no friend to call her name
Eva sails away
Dreams the world far away
The Good in her will be my sunflower field

Eva - nigthwish 
 
Efter tre veckors planering med fotograferingen så blev den äntligen av idag. 
och fy fan va kallt det var. Sitter fortfarande och fryser. 
men det var som vanligt otroligt roligt och intressant hur det man sett framför sig utvecklas.
Vi hoppas att ni skall kunna få en teaser i mitten av januari kanske.
 
Efter fotograferingen hade jag igentligen tänk fortsätta med planering som skall vara klart lite längre fram men känner att kroppen säger ifrån. 
nu väntas en varm dusch och sen kanske man ska unna sig att ligga i soffan och se på någon bra film. 
Det är jag fan värd. 
 
Tusen tack Terese Graan och Rebecca Hansson för denna dag och det fina sammarbetet. 
och tusen tack till pappa och Nathalie som hjälpte till att köra mig och Rebecca till fotoplatsen och hem igen.
 
 

18 december

jag vann över bergen
jag delade på havet
jag var den starkaste av oss
men den svagaste ändå
laleh - en stund på jorden 
 
- en förmiddag med texanalys och karaktärsbeskrivning 
- telefonsamtal med unionen
- fotograferings planering 
- springtur 5 km
- en tur till bergvik med Nattnis 
- sill och knäckebröd
- Soran i P1
- Christer och Morgan i P3 
 
gårdagen blev fixochtrix förmiddag och en lång eftermiddag med Stina med både ute gym, prommenad, stan, gottgott och "singing in the rain" 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

17 december

Ingen har ju missat att jag är helt inne på Kristian Gidlund, hans bok "kroppen min" och hans vackra sätt att beskriva och sätta ord på saker och känslor. Jag kommer ihåg när jag läste hans debatt artikel i Aftonbladet och artikeln fanns nu också med i hans bok.. visst att det är många gammla nyheter han skriver om men det är inte det som jag berörs av..."Världen är ändå på väg till helvetet. vi får se vem som hinner dit först" 
 
"Landet jag lämnar 

När tankarna är som mest cyniska ser jag döden som en befrielse. Jag ser hur landet som jag har vuxit upp i har förvandlats till en boxare utan självförtroende. Kollektivet monteras ner till förmån för den individuella karriären. Vi sågar av de ben som vi behöver för att stå upp tillsammans. Den välfärd som har byggts upp gemensamt, säljs nu ut till vrakpris. Jag ser hur delar av befolkningen har dopat sitt intellekt – hur de fyllt sig själva och sina resonemang med luftslott utan att ha något konkret att komma med. Argumenten kan knappast ha lyssnats igenom. Sverige, jag vet att ni kan mer. Jag vet att ni som bor här egentligen är smartare än att rösta in ett främlingsfientligt parti i riksdagen. På alldeles för många platser och i alldeles för många sammanhang lyser den totala bristen på ansvar. Jag hör aldrig någon vuxen be om ursäkt. Jag hör dem bara beklaga sig. Hör dem säga att verksamheter ska ses över. Hur rutiner ska förbättras. Men något förlåt kommer aldrig på tal. Den tanken verkar kännas främmande. Som att en sådan sak enbart är begränsad till barn. Något som vi gjorde när vi var små. Då bad man om ursäkt. Då sa vi förlåt. Hos vuxna finns bara undanflykten. 

Jag ser Borlänge, mina drömmars stad. Jag ser hur den ena arbetsplatsen efter den andra går omkull eller skär ner i personalstyrkan. Stålverket ställer ett ultimatum som tvingar 200 anställda att gå med på kortare arbetstider och lägre löner. Pappersbruket planerar att varsla 175 tjänster då en av deras maskiner ska stängas. Efter flera års kämpande påbörjas bygget av ett Ikea – ett bygge som till en början visade sig ge noll lokala jobb, då underleverantörerna erbjudit offerter långt under svenska medelavtal. Så kom inte här och yra om att invandrare knycker svenska arbetstillfällen – de rear vi ut på egen hand.

Jag ser hur en av bygdens tidningar varslar merparten av sina anställda, med försämrad journalistisk kvalitet som självklar följd. Och detta är ingenting unikt för en bruksstad i Dalarna. Tendensen är densamma i hela landet. 

Det stirras blint på utgifter. Inget får längre kosta pengar. Vår tids förbannelse – begreppet kostnadseffektivisering har blivit det enda centrala. Jag ser mitt pensionssparande dala i värde, men förstår att det garanterat innebär en vinst för någon annan. Min tröst ligger i det faktum att jag sedan länge kommer att vara död och begraven innan min egen pension blir aktuell. Jag behöver alltså inte gå till historieböckerna för att inse människans vansinne. Det räcker att hastigt betrakta samtiden. I Singapore avlider en indisk kvinna av skadorna hon ådrog sig efter att ha våldtagits av sex förövare i sitt hemland. Enligt uppgift ska rostiga järnrör ha använts i övergreppet. Det kommer en rapport om att Sveriges främsta klädföretag betalar sina sömmerskor i Bangladesh mindre än två kronor i timmen för sitt arbete. Uppgifterna är givetvis ingen skräll, men två kronor i timmen? Det måste vara något slags rekord i mänsklig girighet.

Jag ser västvärlden ignorera händelserna i Syrien. Jag ser västvärlden därmed acceptera massakrerna i Homs, Hama, Hula, Daraa och al-Haffa, bara för att nämna några få exempel. Afrika plundras på sina naturresurser: Olja, diamanter och mineraler. Konflikten mellan Israel och Palestina kommer aldrig att få en lösning – jag svär på alla tänkbara gudar och helgon. EU tilldelas Nobels fredspris. Den meningen ska läsas med ett gapskratt. Jag hör hur Arktis kommer att vara borta år 2050 om vi inte på allvar tar tag i vårt sätt att leva. Samtidigt hör jag hur vampyrbolaget Shell vill dit och borra efter olja. Och jag hör hur Sverige vill utvisa fall av ensamkommande flyktingbarn. Det är så stört att jag knappt orkar skriva om det. Barn.

Jag ringer till sjukhuset för att fråga om de spermier som jag frös in innan min första behandling förra året. De finns kvar. De har det härligt i sin frys. Och så ställer jag den där frågan som för någon utanför sjukdomsprocessen antagligen låter bisarr: Kan jag testamentera dem? Svaret är aldrig. Inte en chans. Det har svensk lagstiftning satt stopp för. Jag får inte ha en diagnos som talar emot att jag får uppleva barnets 18-årsdag. På ett sätt kan jag förstå. På ett annat sätt är det obegripligt. Resonemanget håller inte. För om jag hade varit brandman, polis eller en dömd mördare, då hade jag kunnat få skaffa hur många barn som helst.

Min linje dör med mig. 

Kanske är det lika bra. Världen är ändå på väg åt helvetet.

Vi får se vem som hinner dit först."

 

 

Kristian Gidlund

 
Har precis vaknat, druckit kaffe, lyssnar på P3 doumentär och skall snart ta tag i att ringa CSN. 
Också en ständigt krångel så jag blir tokig. 
kommer väll få mina pengar när jag går på sommarlov igen. 
Sen blir dte konstigt nog badminton med Stina. Spännande. 
 
Grattis till Dennis som fyller 26 år idag.
 

15 december

LONDON, höstlovet 2014 med pinglan Siri och pärlan Emma
musikal, dans, halloween, fest, notting hill och lite till. 
 
 
 
 
 
vart ligger BIG BEN? 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

15 december

Jag böjer mig ner över musiken med mannen som är en av de mest lojala och tålmodiga jag vet. Vi har båda tänkt spela samma låt. Varför vet jag inte. Det är ett märkligt sammanträffande. Mörkt. En aning obehagligt. Jag vänder mig hastigt om. Ser mina vänners leenden. Hör deras skratt. 2012 har sprängts i bitar över vattnet mot lilla Essingen. Nu väntar 2013, ett år som kan bli det värsta någonsin. Jag och mannen med tålamodet tittar på varandra. Kanske är det nu som den dåliga stämningen kommer att infinna sig, tänker jag kort innan låten drar igång. "En av oss komemr dö ung". det visade sig bli jag.
 
Ur "kroppen min" av kristian Gidlund 
 
Jag är sjukt dålig på att läsa böcker.
Men oj vad den här mannen berör med sin historia och sitt sätt att beskriva saker. 
En äkta konstnär. Livet är så orättvist 
 
 
Förskyldningen har sen jag kom hem i lördags dragit igång på riktigt så mina senast två dagar hemma i karlstad har jag..
- sovit 12 timmar per natt
- Sökt lite jobb
- skrivit manus 
- lyssnat på musik
- läst bok "kroppen min" 
- lyssnat på christer och morgan i p3 
- sovit lite till
- kollat på innebandy VM. grattis Sverige 
- bakat pepparkakor
- skrivit anteckningar på "hur kan jag bli rik?" rik som i rik på livet 
- pratat och planerat möten med vänner 
 
 
det är ändå ganska mycket man kan göra när man är sängliggandes. 
Idag skall jag försöka ta mig utanför dörren och träffa lite människor ändå. Men först lite mera kaffe, näsduk och citronvatten. 
 
 
 
 
 
 
 
 

13 December

De hade slutat prata då kropparna började. Kärleken behöver ord. Ett kort tag kan man ha tillit till den ordlösa känslan. Men i längden blir det ingen kärlek utan ord, och ingen kärlek med bara ord. Kärleken är en hunrig best, det lever av beröring, upprepande försäkringar och ögat som ser in i ett annat öga. När ögat är väldigt nära det andra ögat ser inget av ögonen någonting 
 
Ur Egenmäktigt förförande 
 
Då var men äntligen hemma med stort H. I värmland, i karlstad på ett långt och skönt jullov! 
under tre veckor nu skall jag försöka bli helt frisk, vara kreativ med både egna projekt och skolsaker som skall vara inövade till efter lovet, Göra andra saker som jag verkligen vill göra som springturer, förhoppningsvis en fotografering och poledance och såklart passa på att träffa nära och kära. 
Jag avslutade första terminen under mitt andra år på skolan med en julkonsert tillsammans med min klass och ettorna och det gick väldigt mycket bättre än jag trodde det skulle göra eftersom torsdagen rep var lite skakigt enligt mig.. Så att avsluta på topp känns ju helt okej. Julavslutningen bjöd på fin stämning, ett fint tal från Hans och en tragiskt julhistoria om nio små nissar (våra lärare) som en efter en dog och hamnade i "ran himmelen" och visade upp sin egna tolkning av den episka RAN HAMILTON posen.. Alla som går i skolan vet jag menar.. stämningen blev ganska galen och härlig
 
 
 
 
 
 

8 December

"the unforgiven - Metallica" 
 
What I've felt,
What I've known
Never shined through in what I've shown.
Never be.
Never see.
Won't see what might have been.
 
den 22 Augusti kommer jag och Martin vara på Ullevi här i göteborg och se Metallica inta scenen framför 70 000 människor. kommer blir så grymt. Nu har man en helg i sommar att se fram emot. 
Resten av min helg var väldigt bra. Började att titta på lokal ute i kvarbyn till mitt projekt som jag har utanför skolan. Johan fick vara mitt sällskap och det var härligt att få umgås igen. Vi kikade även in julmarknaden som höll till där samtidigt. Sen blev det utgång på Nerfertiti med en otippad skara från skolan (både ettor, tvåor och treor) och vi hade en super rolig kväll tillsammans. Söndagen blev väldigt lugn med städ och avslutades med creedence i högtalarna tillsammans med Oskar. En seg morgon idag men det är tur att man har många fina runt sig om dagarna som man kna vara sig själv med trots att man inte alltid är på topp... 
 
 
 
 
 
 

5 december

kiss me - charlie puth 
 
I’m done playing these games
I can’t believe what I’m about to say
I won’t tell you goodbye With my love left behind
Kiss me before I fucking lose my mind...
 
 
 

 
Det känns ganska tungt i kroppen fysiskt och psykisk. Men har försökt denna vecka att tänka på annat efter skolans slut. Umgåtts med vänner, tagit dansklass för duktiga Phu, fikat, varit på gymmet, tagit hand om mig själv. och nu när klockan slagit 22.37 är det dags att dra mig till sängs denna fredag. Kalla mig tråkig men jag är så sjukt trött.. och imorgon väntar julmarknad med johan ute i kvarbyn, kolla på lokal till projekt, och förfest hos mig för att sedan gå på houseklubb och dansa loss. Sen är det en vecka kvar till lov.. 

RSS 2.0